Så skriver matte Helena i Sigge Svamphunds blogg, i ett av de allra sista inläggen om hennes älskade Sigge.
Sigge, alltid lika glad och pigg på att leta svamp, alltid med ena örat ner och andra upp – det är så svårt att fatta att han är borta. Och om vi tycker att det är svårt, hur ska det då inte kännas för matte?
I tio år var Sigge och Helena ett par. De vandrade miltals i skogarna, badade (mest Sigge), hittade massor av svamp, och höll till och med kurser i svampletning.
Men nu har Sigge tassat vidare, vandrat över regnbågsbron för att möta Frasse, Prinsessan Linnsen och alla andra av sina bortgångna vänner. Sigge var väldigt förtjust i katter och har flera gånger räddat katter i nöd.
Att låta Sigge resa vidare var ett enormt svårt beslut att ta. Jag går sönder av sorg och saknad, skriver matte. Men när hon såg att Sigge blev allt mer förlamad i sin bakdel och hur han inte längre kunde tassa i väg på sina älskade promenader, då insåg hon att hon måste hjälpa honom.
Mitt i sorgen känner matte också en stor tacksamhet.
Både via bloggen och i verkliga livet har Sigge gett mej vänner för livet, människor jag aldrig annars skulle ha mött.
Vi tänker på dig Helena, och förstås på Sigge som var en så fin och härlig vän. Vi vet också att det har kommit en ny liten hund till dig, som nu kommer att vandra vid din sida i skogarna. Vi önskar dig och Wilma all lycka ♥
